Hej!!

jag bloggar inte så ofta längre,dels finns liten tid sen krånglar min blogg när jag skriver,texten jag skriver hänger inte riktigt med och jag vet inte vad det är för fel,denna dator antar jag!

Jag var på kusinträff i sollebrunn igår,mycket trevligt. Jag är ju så familjär av mig så jag älskar såna här tillfällen där man får träffa sina släktingar och mina barn får träffa sina släktingar och se vilka band de har. Jag har ju en väldigt tur att ha väldigt mysiga kusiner och ju äldre man blir tror jag man uppskattar att man faktiskt träffas mer än på begravningar i framtiden. Så stort tack till min kusin för att hon ordna denna träff och de andra som slöt upp och gjorde detta till en mycket trevlig lördag!!

Blev lite tankar och funderingar kring våran farfar som fyller 90år hur man skulle kunna uppmärksamma detta på bästa vis utan att det blir jobbigt för de gamla.

Vi pratade också om valet vilket är intressant då jag inte bestämde mig förrän nu i morse när jag röstade,så intressant höra vad andra tycker och har för funderingar. Tycker det har varit otroligt svårt detta år,visserligen svårt förra gången med men detta året visste jag inte alls!!

Jag röstade i riksdagsvalet men i kommunfullmäktige blev det blankt för jag är så missnöjd med politikerna och deras beslut och deras inkompentens att sköta denna kommun.

Idag skiner solen och för fyra år sedan var det precis lika fint väder minns jag Elias var bara ett år och satt i bärstol på peters rygg när han klippte gräset,själv satt jag och titta på och var jättesjuk...hade öroninflammation och bihåhålsinflammation och var döv på bägge öronen...inget kul alls:(

Men denna gången var det alltså bättre!

Veckan som kommer jobbar jag mycket intensivt sex dagar varav två dubbelpass på helgen,har en ledig dag i veckan som råkar vara på Idas födelsedag:)

Tyvärr åker hon sin till sin pappa på torsdag-söndag. så det blir bara lite presenter och sång på morgonen.

Annars går man och väntar och väntar och funderar på det vita kuveret som man hoppas ska komma snart,så man kan börja planera...jobbigt denna vänta..suck...man hinner tänka många tankar och det vore så gottoch veta vad man kan vara med på och inte i privat och jobb sammanhang...den som väntar på något väntar alltid för länge....

Ikväll ska jag till bästa svägerskan och gå på Mary Kay party,det har jag aldrig varit på så det blir en ny upplevelse. Snart ska jag börja klä Elias då han ska på maskerad kalas...cowboy blir det!!

Hoppas ni har haft en bra helg och får en lugn söndag innan måndagen drar igång igen!

Kramar!!

Hejsan!

Då var man tillbaka på jobb eter stockholmsresan och allt börjar bli som vanligt igen,min ångest har lagt sig lite och jag går nu och väntar på ett kuvert med op tid. Att prata med vänner och familjen gör gott!

Det jobbiga är min dödsångest vet inte varför jag ska vara så rädd för att dö..det är en jobbig åkomma och säkert ett hån mot de som verkligen brottas med sjukdomar som innebär döden...men jag kan inte hjälpa det bara sån jag är! Men jag jobbar på det lovar,varje dag!!

Idag är det fredag och jag har städat lite här hemma med bra musik från spotify...nu bloggar jag litegrann,sen ska vi dra iväg:)

Ida ska sova hos sin kusin Wilma och jag peter och Elias ska på super cross i göteborg,det ska bli en upplevelse...

Imorgon fyller svärmor 60år så då blir det kalas!!

En trevlig helg väntas alltså:)

Hoppas ni alla som läser min blogg får en underbar helg med vänner och familj!

Kramar

Ja,då var dagen kommen att bege sig till stockholm,tänk vad tiden går fort,från det man fick brevet på posten till att datumet till att åka kom!

Givetvis var denna resan laddad..jag skulle ju få chansen att veta mera om min operation samt hälsa på vännen och roa sig lite i stockholm.

Typiskt min otur blev jag riktigt sjuk dagen innan vi skulle åka,blev så illamående och dålig att jag fick sjukskriva mig...sprang mellan toan och soffan,men skitsamma..resan skulle bli av!

Jag lämnade lille Elias på dagis vid halv10 med massor av pussar och dåligt samvete för att lämna kvar honom hemma,och som mamma lovar man köpa med sig något hem för att lindra ens samvete litegrann.

Kl.10 gav vi oss iväg...på en lång resa till stockholm.

Men det gick jättebra,mamma körde hela vägen och hittade rätt hela tiden,och resan var smidig och kändes inte alls så lång med stopp för kaffe,kissa samt mat.

Vi var i Skärholmen vid halv5 nästan samtidigt som Lisa kom hem från jobb.

Vi var rätt trötta så efter parkering av bil och uppbärande av alla saker gick vi ner till centrum för att handla lite färdig mat. Ingen sen kväll då klockan skulle ringa vid 07.00 på morgonen för färd till Ersta sjukhus.

Vi stressade lite på morgonen för att få alla från lägenheten vid 8tiden,sen tunnelbana till slussen sen buss till Ersta sjukhus,det gick lätt att hitta dit,väldigt smidigt och gott stöd i mamma,Michaela och min lilla Ida.

Det blåste som skam vid sjukhuset,som var ett gammalt fint sjukhus med utsikt mot gröna lund. Lokalerna var ganska slitna man såg ju att det var ett gammalt sjukhus.

Betalade för mig och vi gick och vänta på första tiden som var hos dietisten...M och Ida skulle vänta i väntrummet och mamma skulle gå med mig in på alla samtal för att vara extra öron,jag blir alltid så blockerad och stopp i huvudet av all info.

Var en väldigt go och inspirerande och kunnig dietist,söt och vänlig och tog god tid på sig att förklara hur det kommer att se ut efter en sådan här operation,och "jisses" vad mkt att tänka på jag blev alldeles matt,den som tror att detta är en genväg släng er i väggen!!

En bok om kostråd och allt man behöver tänka på, man ska äta 7mål om dagen och vissa dl samt viss kost och man får inte dricka i samband med måltider,ja livet blir aldrig det samma igen!

Men ett bra möte var det tyckte jag!

Sen väntades ssk och vikt,längd och blodtryck och mer info...vikten var ju defenetivt en ångest bit,tyngsta vikten hitills  

Sen fick jag erbjudande om att gå med i en studie,de har en hypotes om hur det ska förhindra tarmvred som drabbar en del efter denna op.om man gick med där kunde man bli utvald att pröva denna metod för att de skulle ha det bevisat att det var så.

Sen efter väntetid eftersom läkaren fick springa till operation,kom då min kirurg som ska operera mig,och han skrämde skiten ur mig måste jag faktiskt säga,han berätta om alla komplikationer och biverkningar och sa att han inte kan ge några garantier för att jag går ner massa kilon och blir av med vissa symptom...jag tyckte han var negativ och lät som om han inte trodde på det här själv...jag kan ha misstolkat för mamma såg det inte alls på det viset,hon sa att han måste informera om riskerna,han sa att i 98-99procent går det bra men att i 1-2procent blir det komplikationer som läckage och andra komplikationer...och såklart fokuserar jag på de få procent som det kan gå fel för istället för de andra,jag med min otur kommer ju självklart vara de som råkar illa ut,dessutom hör man ju hur bra det går för alla så någon måste det ju gå illa för och då ska det väl vara jag...varför tänker jag alltid så här???!!!!!!

Efter detta var det BARA labb kvar med prover,det var inte så BARA...jag nämde att jag var svårstucken,men trodde de var proffs,det här var nog det värsta jag varit med om!! Efter en timman och ett antal personal och stick fortfarande inga prover...jag skulle ha 8rör!!  Jag är ganska tålig men det här var lite för mkt för mig och jag funderade starkt på att gå därifrån nu...då kallade de när narkos sköterska den första stack mig i foten men det funkade inte heller,till slut kom en annan narkos skötare med hela operations lådan och satte nål direkt i den stora venen vid handleden,japp det gjorde ont!! Men han fick sina 8rör,men tror att just då just där...gick luften ur mig!

Så Gårdagen var kantad av tårar,ångest,tvivel osäkerhet...men det var skönt att mina nära ock kära var runt mig denna tid...och det blev god mat ch shopping som belöning efteråt!

Idag åker vi hemåt dagarna här har gått snabbt nu väntas det förberedning mentalt och praktiskt inför operationen för nu väntar jag på att det ska dimpa ner ett kuvert med operations tid i brevlådan.  Tills dess massa tankar och mkt prat med såna som gått igenom detta själv.

Nu väntas lång hemfärd men en kräftskiva som belöning för valbovägen 11.

Kram på er alla!!!