Jag ville iallefall ha en bild på min bästa tonåring!

Eftersom jag frågat och han har sagt att han inte vill att jag ska skriva om honom så får jag låta bli,förstår att det kan vara känsligt i den åldern.

Men jag måste få säga att han är speciell min pojk,mitt första barn, är så oerhört stolt över honom!

Kram Simon från mamma!

Hej där!!  

Ja inatt jobbar jag,och får jag en stund över sätter jag mig gärna och bloggar lite.

Eftersom jag nu vänt om på dygnet,men jag försöker lägga mig hyfsat tidigt när jag är ledig så blir det många timmar av grubbel på natten.

Jag ligger där på rygg upp pallad av kudde nr3 och tittar upp  i taket...eller på dörren där utelampan speglar sig lite och gör ett svagt sken,ibland sneglar jag ut mot kaminen i köket och då ser det ut som om det står någon där!!  

Men det är oftast min morgon rock som syns från toalettdörren..som tur är!

Sen lägger jag mig på sidan mot fönstret och peters rygg...men gillar inte ha ryggen mot köket av en konstig anedning...tittar på peter och hör hur han andas tungt..han är en sån där som har en on/off knapp...3sek och han snarkar.."Hakuna Matata"...inga bekymmer...ska man sova sover man...inte grubbla...jo det hade ju vart skönt!

Vänder mig på andra sidan,varmt i rummet,försöker blunda...tankarna vandrar bort...massa olika tankar...Tänk om jag dör under operationen?! Vad händer med mina barn då? Då kommer jag inte träffa dom mer? kanske bäst skriva ett avskedsbrev? jag menar utifall?? så de vet hur jag känner? Tänker på Elias lilla nakna barnkropp i sin säng...ska jag ta en runda och kolla dom? Usch..jag kanske inte lyssnade tillräckligt på dom idag? Lät så där disträ när de förklarade något obegripligt...eller tjata jag om helt oväsentliga saker idag..tycker de att jag är en riktig tjat mamma?

Tänker på min farmor..min goa famor..hon är 88år...lever inte för alltid..hur kommer det kännas när hon dör...usch..känner hur tårarna kommer i ögonen...åhh...leone varför ska du tänka på sånt nu för? tror du att du ska kunna sova då? Och är det inte bättre du tar vara på dagarna med dina nära o kära så du slipper känna såhär..jovisst imorgon ska jag det...Lovar!

Tänker på något kul istället...jo men operationen kommer gå bra,och visst kommer det bli en omställning men ner i vikt kommer jag att gå...och vilka kläder ska jag köpa då? Hur kommer jag se ut?? Hmm...funderar på hur jag kommer se ut som smal? spännande!

Jaa det är då med en skräckblandad förtjusning jag ser fram emot operationsdagen!

God natt alla vänner sov så gott  

Här är Han!!!

Jo här han,min prins som fyller 5år i morgon!!!!!

Som mamma tänker man nog alltid tillbaka på den dagen ens barn kom till världen,när deras födelsedag närmar sig.

Samma här!!

Elias kom helt oplanerat till,enligt mig var det nog med barn efter Ida,eftersom det var en tuff tid. Men ibland kommer barnen till en och idetta fallet kom han till oss,en efterlängtad liten pojke...jo vi visste hela tiden att det var en pojke,det kände vi på oss,jag har alltid känt vad jag har väntat för något,konstigt men sant!

Jag var så oroad hela hans graviditet pga allt som gick galet med ida,så jag njöt inte riktigt av graviditeten,fick prata med psykolog under tiden och hade mkt fysiska besvär som illamående,som gjorde att jag sov och kräktes de första månaderna,längre fram var jag så tung att jag knappt kunde gå runt kvarteret.

Så när värkarna satte igång...var det bara skönt att det var på gång...jag hade dock värkar i tre dagar innan vi beslutade oss för att åka in,då var jag öppen 5cm men var fortfarande oroad över att jag skulle få åka hem igen...var ju så längesedan jag hade fött på vanligt sätt...Ida var det ju inte så med,och jag var bara 18år med simon.

Men vi stannade kvar och efter 5timmar kom han,jaa...ni vet ju själva hur det känns att få upp sitt barn på magen,dessutom en stor pojke med med sina 51cm och 4350gram.

Vi blev kvar på BB i en vecka,han hade mkt gulsot och behövde sola solarie,de tyckte han andades konstigt med...men till slut åkte vi då hem ,till resten av familjen! Skön känsla,och en ny känsla startarde igång. Den här gången fick jag dessutom kämpa om hans uppmärksamhet eftersom han pappa var så engagerad i honom,det hade jag inte upplevt förut,helt plötsligt när han skrek var det i pappans famn han slutade skrika i...det har faktiskt varit jobbigt,men idag känns det härligt att de har en sådan fin relation..och jag vet att han har världens bästa pappa som alltid kommer ta hand om honom på riktigt även om jag inte skulle finnas där.

Elias har varit mycket sjuk,han började tidigt med förkylningar och dagis blev katastrof, öroninflammationer efter öroninflammationer...tills slut fick han rör i öronen och det gjorde gott!

Han är lite sen i talet och behöver lite stöd och hjälp med detta,men det kommer mer och mer. Ja vissa ord uttalar han väldigt väl..hmmm...sådana där förbjudna men spännande ord!

Elias har alltid älskat att vara utomhus,han kan leka ute i timmar i naturen.Han har ett brinnande intresse för motorer,bilar,cross.

Han har varit ett lätt barn att ta med sig överallt och uppskattat saker man hittat på. Han är inte speciellt intresserad av att rita eller pyssla men teknisk det är han och kan alla mobiltelefoner fortare än en annan.

Han är aktiv och svårt att sitta still om inte något verkligen fångar hans intresse. Han kan verka lite blyg och släpper inte in alla direkt i sitt hjärta,ganska svårcharmad.

Just nu är han i en mkt trotsig period och man tränar sig varje dag i tålamod och att vara konsekvent.

Han är mitt allt,min lilla bebis...som håller på att bli stor...det vill jag inte!

Jag hoppas han får ett fint minne imorgon på sin födelsedag,jag ska jobba natten imorgon så jag väcker han med sång när jag kommer hem i morgon. Sen blir det kalas på Leklandet och tårta o presenter.

Puss Elias,mamma älskar dig nu och för alltid!!!

kramar

skagen i Danmark juni 2010

Fick en lugn stund!

Tjenare!

Tänkte börja lite med min vikt dagbok som var syftet med min blogg att skriva av sig och kanske hjälpa någon i samma sits.

Jag har alltid varit ett kraftigt barn,inte tjock precis men alltid lite större än de andra barnen iallefall i skolåldern som jag kommer ihåg det,när de andra vägde 45 vägde jag 55 tex..men jag var lång med. Jag har inte direkt blivit mobbad för min vikt,visst har det förekommit gliringar i konflikter...men inte att jag känt mig mobbad pga av den. Under högstadie perioden var jag ganska stor i käften och kom gärna i bråk och slogs för de som inte var infödda i denna vackra kommun eller som var annorlunda. Fick höra mkt annat istället som knarkare och hora..osv..men svartklädd och målad och hårdrockare som jag var tyckte jag nog att jag vann fighterna som blev...huuuga...hemska högstadium..ryser över att gå i dessa lokaler som min son nu går i. Men men fann mina allra bästa vänner där och kom på hur en riktigt människa var och hur ytlighet inte var min grej! Jag bor trots allt här nu vilket jag ALDRIG hade trott,men detta är en helt annan historia den tar vi en annan gång:)

Jo jag var ganska populär och hade inte problem med killar och har väl egentligen aldrig haft så dåligt självförtroendet har inte tagit såna stora törnar förrän de sista åren nu som tungviktare. Idag vill jag inte gå ut bland okänt folk som på krogar eller andra tillställningar,där risken att fastna finns,tex..karuseller,grindar till olika inträden osv...tänker ni på sånt ni normalviktiga?,hur det känns att fastna i en spärr in till någon underhållning och massa människor bakom? Eller hur man måste välja tantkläder när man vill vara 33år..finns massa exempel...undrar hur det känns att inte ha dessa problem eller att kunna åka attraktioner på Liseberg?

Jag blev gravid som 18åring och med anlag för övervikt,ingen nutritionslära samt en begynnande övervikt pga av ett dåligt förhållande blev kilona många.

Och på den vägen/vågen är det. I mitt fall att jag har blivit så överviktig som jag är idag beror på många faktorer och jag vet dom allihop och det har inte hjälpt mig att gå ner i vikt ändå!

Ingen lärde mig vad jag skulle och inte skulle äta när jag var liten.

Jag har övervikt i släkten,mkt gener.

Jag tröstäter när jag mår dåligt,och använder mat som ångest dämpande och ångest har jag haft mycket av!

Jag är alltid matglad och aldrig kräsen gillar allt och ingen allergi(tyvärr)

Är en kontrollmänniska men brister i kontrollen i matintag,vilket är vanligt att man gör då man är kontrollerande i allt annat.

Jag har sedan 18års ålder bantat och troligen förstört en hel del i ämnesomsättningsapparten. Jag önskar jag kunde säga att jag har en hormon sjukdom eller äter mediciner som gör mig tjock men så är inte fallet jag har ätit mig till det här själv!

Vägen till remissen till GBP(Gastric by pass) har varit lång och genomtänkt och inte alls tänkt som någon "genväg" som vissa kallar det.
jag har under dessa år provat en massa saker och visst har jag gått ner som mest 15kilo men har gått upp allt och lite till varje gång.

Jag har varit inskriven på viktväktarna säkert 10ggr,jag har provat GI flera ggr,jag har svält mig med kurer som cambridge,nutrilett,herbalife flera ggr..jaa...banandieter,kalvsylte dieter..sahlgrenska metoder...osv...varje gång går jag ner, ger upp och går upp.

Till slut orkade jag inte mer,rädd för komplikationer av min vikt och trött på att spendera hela min ungdom som stor och tung och trött..gick jag till vårdcentralen i Färgelanda.

Där blev det ett NEJ...måste gå igenom deras program först..Kbt (kognetiv beteende terapi) dietist samt sjukgymnastik flera ggr i veckan under ett år skulle jag testa först!

Gjorde detta och blev väl utbränd på kuppen för att hinna passa alla dessa tider..suck..jag gick ner för att sedan gå upp.

Sen fick jag remissen...läste den står bla..."programmet som läkaren ordinerat har gjort att patienten gått upp snarare för att gå ner" Japp det är jag i ett nötskal.

Så då skickades remiss som kom in till Sahlgrenska i februari 2009..sen hände ingenting...ingenting..ringde o hörde o de sa att jag skulle använda min vårdgaranti och söka ett annat sjukhus eller stå kvar i kö för väntan i ca3år.

Jag började kolla sjukhus,ringa vårdslussar m.m så till slut skickades remiss och betalningsförbindelse från mitt landsting till Ersta sjukhus i Stockholm.

Det har tagit längre tid där än väntat säger de,då de har ett väldigt tryck på sig för alla som behöver opereras och inte kommer inom vårdgarantin.

Så nu har jag fått ett datum för första besök i stockholm,den 3september åker vi ner för besök hos Dietist,obesitassjuksköterska samt läkare.

Det är dom som slutligen avgör om jag får en OK stämpel i baken för operation. Jag är nervös som sjutton,jag som är hypokondriker inbillar mig att jag blir den första som de opererar som inte går ner i vikt,eller ännu värre jag dör av komplikationer,det är ju trots allt ett stort ingrepp!!

Om jag har tur är jag opererad innan årets slut..fatta vad mina tankar kretsar runt!!

Vill också säga att min mamma varit jättestöttande i vad jag kommer att gå igenom, hon har erbjudit sig att ta semester och köra mig till stockholm för detta besök och vara med mig. Hon och Lars-Göran pratar också om att hämta mig när jag är nyopererad,så jag ska slippa ta tåget. Det är otroligt!!

Blir lite bökigt med alla återbesök i stockholm de första året men får se det som en chans att träffa min bästa vän Lisa och umgås med henne!

Vi åker den 2september för att stanna till 4...jag mamma och Ida och min syster Michaela...fortsättning följer...

kramar!!

Tjenare!

Åh vad tråkigt det är att läsa en blogg utan bilder jag vet!!

men har ju inte hunnit i helgen,har varit ledig två futtiga dagar innan det är dags för tre jobbnätter igen...usch..tar emot att lämna familjen på kvällskvisten för att åka och jobba helt ensam på natten.

Endast jobbets katt som håller mig sällskap!

Ja och en och en annan boende ibland med:)

Fick ingen respons på min förra blogg vad beror det på??

I fredags var jag i göteborg på ullevi och såg Pink!

Hade en jätte trevlig kväll/natt...vaknade vid halv 2,klä på sig och en smörgås sen bar det av mott Ullevi med hela bilen full med goa tjejer! Vi åt på indisk resurang tog några öl och gick och kollade på förbandet Takida samt Pink mkt bra...massa plus! Är väl inget jättefan till Pink men tyckte det var en helt otrolig show,så lite av en idol blev hon allt:)

Vi var hemma vid halv 3 på natten,jättekul!

Lördagen tog vi det lungt åkte ner till uddevalla tog en fika på snäckan...kikade vad de hade på rea på deval och bara myste jag peter och Elias.

Sen var det kalas hos Mika o Madde,Peters bror...Madde bjöd på otroligt goa saker såklart! Hon är så himla duktig på att baka och greja.

Det är faktiskt världens goaste svägerska...helt sant!

Skulle det ta slut mellan mig och peter (hoppas inte) så ska jag behålla henne som svägerska iallefall!

sen var vi trötta och åkte hyrde film och köpte godis...när vi kom hem ropade våra grannar på oss om vi skulle grilla ihop,men vi var så mätta efter kalaset så grilla skulle vi inte men komma över en stund skulle vi göra...jodå en stund blev flera timmar och lite berusnings dryck. Men trevligt var det!

Tänk vad mycket goa människor man har runt omkring sig egentligen!

Man får sålla bort dem som gör en deppig och behålla dem som ger en ny energi...det är väl något positivt med att bli äldre...man blir faktiskt klokare...annars finns det väl inte så mkt mer positivt med det...åhh..tänker ni jävla tjöt om den där åldern...ja men jag är ju nojig med det,men jag jobbar på det,på något sätt...tror jag...

På onsdag ska jag och peter vara barnlediga...får se vad man hittar på.

Nä nu ska jag stryka hundra skjortor,städa 5toaletter,städa ett kök..osv..

Ha det gott alla människor som läser min blogg...jag ska få in foton,blir roligare så! kramar

Ja,så är då snart min tredje jobb natt över...så skönt nu ska man vara ledig i två dagar för tre nya jobbnätter.

Har gått ganska okej,med tanke på hur lite man fått sova på dagarna,har gått sådär med att lämna ansvaret till simon...

Nu ska peter ha pappa ledigt så nu får han ta ansvaret medans jag sover efter mina natt pass.

Inatt har det varit en helt annan slags luft,jag känner inte av mina luftrör och svetten lackar inte när man städar. skönt!

Nu ska jag om 3timmar hem och sova för att träffa underbara vänner och gå på konsert på Ullevi...Pink och jag tror Takida var förband,ska bli så himla kul

att göra något annorlunda...skitsamma om man är lite sliten..

Har varit inne och kikat runt på lite olika saker och upptäckte att vissa barn som är 16-17 år fritt har upplagt sina festar bilder där de poserar med alkoholhaltiga drycker helt ogenerat trots deras föräldrar och deras vänners vetande.

Simon fyller snart 15år och jag vet att han så smånigom kommer att  börja bli nyfiken...men hade jag accepterat att han lagt upp sina festar bilder på nätet så alla kan se? För jag tycker inte han ska dricka alkohol förrän han kan köpa det själv.

Jo jag vet att jag drack innan med...men man inser ju nu hur dumt det var,vill inte han ska göra samma misstag..är sträng på den biten,helst skulle jag vilja säga att jag har noll tolerans mot alkohol förrän han kan köpa det själv o andra sidan har  han fått smaka på lite vin,öl och whiskey hemma...men det är mest i avskräckande syfte,skulle aldrig få för mig bjuda han på cider eller annat som inte smakar alkohol.

Jag skulle dessutom skämmas om min vänkrets eller släktingar skulle se dessa foton. Men foton eller icke foton...min äldste är min först ut i tonårsfasen...kom gärna med era erfarenheter...tycker detta är skitsvårt!

Den supertrevliga nattvakten har varit här och kikat till mig,han tyckte också det var behagligare idag:)

Stackars dessa vakter,jag tjötar omkull dem på natten...jo men det är ju så ensamt...behöver arbetskamrater tror jag,skulle inte vilja gå ständig natt.

Har tappat bort katten...får leta efter honom med..

Nu får ni ha det så gott kära vänner,längtar tills jag vaknar och ska  iväg!

kram på er!!